Skip to content

Marstrand Swimrun race report

Enligt tradition anländer Sjöodjuren till Marstrand på fredagen för att tillbringa natten på vårt egna femstjärniga hotell. Hotellet har både toppklassig meny, havsutsikt och strålande underhållning. Värdarna är Saras föräldrar och hotellet är beläget i deras fina båt som de lägger till i Marstrands hamn för att vara supportrar. Med urbra uppladdning vaknade vi pigga och glada och för att möta dagens utmaning, Marstrands Swimrun. Vi har varit lite nervösa men förväntansfulla  inför detta lopp då simsträckan är lång, 5280 m och så långt hade vi aldrig simmat i öppet vatten. Vi vet att vi kommer klara det, men hur kommer kroppen svara?

Snart dags för start. Vi är näst intill löjligt peppade. Ingen press, inga förväntningar, vi hade bara enats om att ha en riktigt rolig dag längs banan. Det behövde vi efter Öloppets alla händelser helgen innan. Dagen till ära hade vi fått ut världens bästa hejarklack till ön. Det gjorde oss om än mer peppade. Bästa hejaramsa skulle prisas och som vår hejarklack gick in för det. Det är en publikvänlig bana då de har möjlighet att se lagen vid flera tillfällen.   

Starten i år går från färjan Nisse vilket var en väldigt rolig start, på färjan var det riktigt bra stämning och det var många taggade atleter som var redo för att hoppa i havet och möta den första simningen. Startsignalen gick och alla hoppade förväntansfullt i havet och började simma. Då vi är väldigt jämna simmare brukar vi växla mellan vem som ligger längst fram och drar, och detta var också planen på den första simsträckan. Jag skulle starta och Sara skulle avsluta simningen, tyvärr trasslade jag in mig i linan och det blev lite snurrigt men Sara bogserade in oss till land och vi var snabbt på väg mot första löpsträckan. Miljön är fantastiskt fin och speciellt när man kommer ut på klipporna och möter de öppna havet. Vi kommer till ett hopp som är ca 3 m högt, i ren glädje glömmer jag bort att vi har en lina mellan oss och skriker till Sara “JAG HOPPAR NU” utan att höra att hon är med hoppar jag, Sara som höll på att ta på sig simglasögonen hinner inte reagera innan hon inser att hon själv måste hoppa efter. Väl i havet ser jag Sara med simglasögonen på svaj och inser först då att vi sitter ihop. De kunde kanske gått illa, men som tur var höll både lina och vi själva. Vi skrattar och simmar vidare.

Vi springer över klipporna och simmar däremellan, snart kommer vi till den långa simningen över till Klåverön, den är 900m. Lugnt och metodiskt matar vi på och på och på och hux flux är vi på andra sidan. Allt gick bra och av rent glädjerus springer vi vidare. Det är en extremt fin bana som innefattar det mesta man vill ha på ett Swimrunlopp, klipplöpning, skogslöpning, lugna fina simningar, men även simningar där det gick vågor och man får lite motstånd. Som tidigare nämt var simsträckan lång och det blev en del växlingar längs banan, och är det något jag och Sara lyckades med den här dagen så var det växlingarna. Det var som att vi aldrig gjort något annat, utan att behöva byta ett ord med varandra visste vi precis vad vi behövde för att komma ur och i så smidigt som möjligt.

Innan vi visste ordet av det så var vi tillbaka på Marstrand där vi välkomnades av vår fantastiska hejaklack. Vi får reda på att vi är det tredje damlaget och blir förvånade, detta året var det riktigt grymma tjejer med och tävlade. Saras mamma Monica vill ge oss extra energi och tar fart och likt en gasell springer hon framför oss en bra bit längs kajen. Energin smittar av sig och som två glada kossor som kommer ut på grönbete fortsätter vi upp mot fästningen. BOOM, där kom backen upp till fästningen, vi skulle ljuga om vi sa att vi hade lätta ben upp där, vi passar på att trycka i oss lite energi. Väl uppe på toppen inser vi att det är dags att lägga i en extra växel. Sara som är grym på klipplöpning flyger fram över de hala klipporna och jag hänger på.

Sista simningen är trög och våra tidigare så starka armar har förvandlats till spagetti, men skam den som ger sig, vi tar oss upp och nu är det bara några hundra meter kvar till mål. Vår hejaklack ger oss extra energi och hand i hand springer vi in i mål som tredje damlag. Väl i mål är all trötthet bortblåst och vi blir serverade bubbel och skålar. Vi är så nöjda över vår prestation och gläds åt att idag var våra kroppar på topp och vi hade kul längs hela banan. Och för oss är det viktigast av allt.

Kram från Sjöodjuren

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

#crawlkurserbloggen
Assign a menu in the Left Menu options.