Skip to content

Baaam! vilken säsongsstart det blivit

Säsongsstarten är svårslagen 

Juni månad är här och helgerna är sprängfyllda med tävlingar, löpning, swimrun, triathlon mm, vill man så kan man köra tävlingar varje helg…nästan så har jag startat min säsong.

Göteborgvarvet, ÖtillÖ Utö, Borås Sprint Triathlon, Borås Swimrun och Ironman 70.3 European Championship i Danmark….

Göteborgvarvet, bestämde mig kvällen innan att verkligen springa, kände mig sjuk, förkyld och febrig men test sprang på kvällen å kroppen sa JA!
Tog cykeln på lördagsmorgonen till Slottskogen startade och Baaaaaam nytt personbästa på strax över 1:24 och en guld medalj i Brand-SM (var anmäld tillsamman med all räddningstjänstpersonal i Sverige) nöjd cyklade jag hem och körde ett intervallpass cykel på trainern ”bara för jag kan”

  

ÖtillÖ Utö, kände mig väl förbered men fick aldrig den där riktigt bra känslan som jag brukar ha, fick slita en hel del, blev kall och varm och kall igen, lärde mig massor om swimrun den dagen, självklart nöjda med både tid och placering även om vi hade hoppats på mera, sluttid på 5:23, här är vi säkert tillbaks om nått år och visar vart skåpet ska stå 🙂

Borås Sprint Triathlon, förra året så körde jag medeldistans dvs halvIRONMAN (70.3) dagen innan Borås Swimrun, gick trots sega ben riktigt bra, vi placerade oss som 10:a, i år vill jag mer så, det var helt uteslutet att det skulle bli en 1/2 IM dagen innan…men en sprint då? Ja, varför inte.
Kikade lite dagarna innan efter en startplats, den dök först upp vid 22-tiden kvällen innan och jag nöp den direkt, körde upp till Borås och bestämde mig för att gå ”all in” och vilket lopp det blev!
Simstarten blev direkt två grupper där jag drog gruppen som gick till vänster ut från stranden, visade sig att den vägen var något längre så jag tappade fötterna på gruppen som gick till höger ut när vi sammanstrålade efter 300m.
Distansen var 750m simning och jag såg vid uppgången att jag låg bra till (5:a) som vanligt har jag svårt att vara snabb i växlingsområdet tappade min 5:e plats och drog iväg på cykeln som 6:a men med kontakt till både 4:an och 5:an några hundra meter framför, i backarna ut till vändpunkten gick jag upp och förbi (var extremt stark uppför trots min stora kropp och 350hm) vände efter 11km som 3:a och in mot växlingen låg jag fortfarande 3:a men fick inte ut fötterna i skorna utan fick springa in i växlingsområdet med cykelskorna på ca 3-400m, blev förstås passerad och gick ut på löpningen som ohotad 4:a och ca 200m bakom 3:an, bestämde mig för att skruva upp farten så gott det gick och efter första km så tog jag inget på 3:an, sedan mellan km 1 och 2 började 3:an att kolla bakåt å då visste jag att jag inte skulle behöva ta i nått mer han skulle bli ett lät byte och blev så, passerade honom efter ca 3km och drog sedan ifrån och var 52sekunder före honom och som total 3:a av 150startade, bronspeng och mycket nöjd drog jag mig tillbaks till Göteborg för att tok-ladda inför Borås Swimrun dagen efter.



Borås Swimrun, En tävling där jag hyser största respekt för kallt vatten samt har en hatkärlek till, detta är ett av de lopp där jag och Robban verkligen ville visa vad vi kunde, vi startade ursinnigt hårt i de första stigningarna upp till den första kalla simningen i Fjällsjön, vi fick lite bekymmer strax där efter och fick hålla ned farten något för att få ned pulsen och ta kontroll, vi kämpade sedan vidare och hittade ett bra flyt där vi med lätthet på simningarna plockade placeringar och under löpningarna stundtals tappade någon placering men hade gott mod då vi vet att banan är extremt utmanande med sina 1100höjdmetrar i stundtals teknisk terräng.
Inför den långa simningen på 1300m i de 12-14 gradiga vattnet så var jag aldrig ens i närheten av orolig, jag kan med lätthet bara förlita mig på den träning som är genomförd, jag hade tom. med för dagen tagit lite mindre paddlar för att kunna hålla upp frekvensen och på så vis förhoppningsvis värmen, kan väl inte påstå att jag var direkt varm efter simningen men inte alls så nedkyld som jag varit vid samma ställe tidigare år. En kort löpningen efter långsimmet (900m) så var det att simma 300m uppströms i viskan i kallt och strömt vatten, något jag inte riktigt var förberedd på, när vi väl kom upp så var det en vätskekontroll där och en heldel människor som stod och hejade, tur det för jag minns bara att jag var på väg att tuppa av pga kylan och energiförlusten, trots min vimmelkantighet lyckades jag att springa iväg om än något klumigt/fumligt och någon kilometer senare var allt som bortglömt och värmen var nästan olidlig….märkligt men så var det, jag som nyss frös som…… Under slutdelen av tävlingen märkte vi att vi började ta in på lag som passerat oss under löpningen tidigare under dagen och vi tände båda till och lyckades både försvara uppkommande lag bakifrån och ta placering om än bortsett från ett lag som lite snöpligt simmade förbi oss på näst sista simningen, trots att jag gjorde vad jag kunde för att hålla deras fötter. I mål som 7:e herrlag och förstås riktigt nöjda, trots att vi inte kört just denna tävling tillsammans med varandra tidigare år gjorde personbästa, vi kommer tillbaks igen, starkare och med än högre ambitioner, lita på det.

 

 

IRONMAN 70.3 European Championship Elsinore Denmark, har sagt det förut men säger det igen ”det är nått speciellt med att tävla i Danmark” har både personbästa på Marathon från Danmark 2014, Ironman Copenhagen 2016 var också personbästa och ja det blev personbästa med 21 sekunder på en halv Ironman även vid detta Danmarks besök.

2017 var planen att köra en full Ironman i juni och sedan i Augusti (Kalmar) dock dök ett Europeiskt mästerskap upp på halv distansen i Helsingör och hur ofta kör man EM liksom och så nära Sverige dessutom. Vintern/vårens träning har varit att försöka toppa sig inför detta IM i Danmark men det har varit svårt, jag har inte fått den där dippen som jag sökt efter så jag var egentligen lite halv nojig inför tävlingen.
Jag förberedda mig enligt den plan som jag sedan ett tag tillbaks har anammat, röbetsjuice, mörk choklad, svartvinbärspulver, socker ….etc

Packade bilen och mitt supporterteam lett av fru Zantelid och drog iväg med förhoppningsfulla barn till Danmark för registrering och incheck av cykel (ska alltid göras dagen innan i IM sammanhang) allt kändes perfekt, området, stämningen ….för bra för att vara sant, simningen i hamnen var på pappret lite utmanande men när man såg det 20-30 bojarna som skulle rundas höger eller vänster så kändes liksom ändå okej…..(se bilden på labyrinten), vi tog oss efter incheckningen tillbaks till hotellet i Helsingborg och allt kändes om inte ännu bättre (tror aldrig att jag känt mig så väl förberedd och tillitsfull till min förmåga).

Enligt sedvanliga rutiner så är det tidig revelj när jag ska tävla 05:00 och direkt i löpardojorna för 3km härlig igångsättning av kroppen, det blev nästan 4km denna morgon….det var ju så härligt.
Sedan en tid tillbaks äter jag princip ingen fastföda på tävlingsmorgonen utan satsar istället på att dricka min energi bortsett från den 100g mörka chokladen som jag tuggar i mig och sköljer ned med röbetsjuice 🙂 snabbt ombyte och sedan taxi till färjan för överfart till Helsingör.

Precis lika sedvanligt som morgonrutinerna på tvälingsdagen har jag mina rutiner i och omkring växlingsområdet på tävlingsdagen, först går jag till min cykel pumpar däck, kontrollerar att jag har en låg växel i samt fyller upp flaskorna med energidryck (UMARA förstås) sedan går jag till mina växlingspåsar och bara tittar ned i dom så att inget har försvunnit därefter på med våtdräkt och inkletning av vaselin och iväg till startfållan.

De senaste åren har IM organisationen i en större omfattning anammat självseedning samt rullande start på simningen, passade mig bra förr sämre idag då jag är betydligt starkare i simning än vad jag tidigare varit, dessvärre hamnade jag lite långt bak i de främsta startfållan och det är bara nått att acceptera, plums och jag är i vattnet, det är dykning från bryggan om man vill och om man dessutom vill riskera att fylla sina glasögon med vatten ja om de en sitter kvar på huvudet efter en dykning i, jag gör bomben i ”bara för jag kan” och skrattar för mig själv medan jag sätter fart på armarna….simningen går galant och jag slår mig fram och kan inte ens erinra mig om att jag blev omsimmad under de 1960m som simmades i labyrinten.

Upp efter simningen var det nog den struligaste T1:an jag varit med om, cykelskorna fick inte vara på eftersom man skulle springa ca 500m runt och in i växlingsområdet, först där fick man sätta på sig skorna, sedan ut på cykel….och vilket tempo jag satte direkt, mosade mig igenom framförvarande cyklister utan att känna minsta tendens till syra i benen. Cykelbanan var relativt teknisk med flertalet 180graders vändningar, mindre samhällen med reducerad fart samt stundtals ganska smala vägar som inte direkt inbjöd till att cykla förbi på, hittade ganska snart en grupp med cyklister som jag bedömde var i samma klass som mig, vi höll ihop på ett behörigt avstånd (12m) och växvis hjälptes vi åt att hålla uppe farten, så här i efterhand undrar jag varför jag var lite feg och inte litade på min förmåga, jag borde tryckt ur 10-15watt mer utan att behövt sota benen inför löpningen.


Efter cyklingen så kom då min paradgren, värmen hade stigit ganska rejält och temperaturen hade lagt sig på 23-25grader och inte speciellt mycket svalkande vind på gågatorna inne i Helsingör. Jag gjorde enligt (Ekstrand) för min åldersklass den snabbaste växlingen från cykel till löpning 74s från släppt cykel till ut ur växlingsområdet, vinnaren i PRO-klassen hade 79s så inte så illa av en amatör som mig.


Löpningen var en 3.5 varvsbana och när jag kom ut på löpningen för min första varv så kom första herr (vinnaren, han jag slog med 5 s på växlingen mellan cykel och löpning) och sprang ikapp mig ca 500m in i löpningen, blev dock en lite för tuff rygg att gå med i värmen, märktes dock att jag försökte då split tiden var motsvarande intervall tempo på träning….. lugnade mig något och fokuserade på planen dvs att hålla ett tempo somi slutändan motsvarar strax under 1tim 30min på de 21.1km som skulle avverkas, mycket folk som hejade runt den fina löpningen som även denna var av de tekniska karaktären med skarpa rundningar runt hus, in i Kronborg och en brant slänt som skulle avverkas 4ggr.
Min underbara familj dök upp lite här och var likt den där härliga reklamen på TV (pappan som springer Marathon och barnen dyker upp och överaskar honom), så sjukt underbart att ha nära och kära när dagen är så perfekt som den kan vara och allt bara funkar.

Att få springa upp på den röda Ironman mattan tämligen ensam och få sträcka upp händerna i luften och bara insupa de sista löpstegen är en oförglömlig känsla och det som driver mig att göra detta om och om igen.

Tack alla som hejar på distans och ”irl” detta är kul och jag kommer göra om det igen….

   

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

#crawlkurserbloggen
Assign a menu in the Left Menu options.