Skip to content

Utö Sprint race report

Äntligen var det dags för swimrunpremiär i svenskt vatten. Väderprognosen lovade värme och sol och vi var taggade och såg fram emot en fantastisk helg i Stockholms skärgård. Veckan innan var vi mer peppade än vanligtvis, vad det berodde kunde vi inte förstå? Kanske var det vår härliga upplevelse i Kroatien som vi var med om någon månad tidigare, det var ju så kul och vi ville så gärna uppleva det igen.

På fredagen slängde vi in packningen i bilen, hämtade upp Rikard och Lisa och påbörjade färden mot huvudstaden. Några timmar senare var vi framme på hotellet i Haningen där vi skulle sova för att morgonen därpå ta oss ut till Utö. Det visade sig att hotellet var över våra förväntningar och hotellfrukosten var nästan lite för god. Mätta och glada begav vi oss mot färjeläget, det var riktig högsommarvärme och nu började det pirra av nervositet i våra magar. Tack vare vår alltid så suveräna framförhållning slutade det med löpning och maxpuls från parkeringen ner till färjan, vi konstaterade att nu har vi i alla fall värmt upp inför kommande lopp. Båten var fullproppad av människor med förväntan i blicken och med gafflarna i högsta hugg. Vi sneglade på alla överfyllda lunchlådor med pastasallad som intogs på färjan ut, för trots vår stora frukost blir vi alltid lika nojiga att vi inte fyllt på ordentligt.

Vi brukar inte hinna värma upp, vanligtvis får vi springa direkt till startlinjen några minuter innan start. Men idag var vi inte bara mer taggade än vanligt, vi var också ute i god tid. Vi försökte oss på någon slags uppvärmning och hamnade sedan i startfållan med god marginal. Vad skulle detta betyda?

Nervöst stod vi och småpratade med Lisa och Rikard, det kändes som en evighet men tillslut gick startskottet och vi var igång. Vi gav oss ut på banan med vetskapen om att det kunde bli ruskigt varmt men också ruskigt kallt. I Kroatien drömde Sara natten innan racet att det var så kallt så att vi tvingades simma hela loppet på rygg för att undvika brain freeze. Nu visste vi att det skulle vara ännu kallare i havet. Men eftersom det varmt i luften var det av ren glädje vi sprang ner i vattnet för att möta första simsträckan. När vi klev upp var vi båda nöjda, ingen av oss kände sig påverkad av den låga vattentemperaturen. Det var otroligt vackert längs banan och vi västkustbor måste erkänna att vi blev positivt överraskade över naturen och framförallt vattnet som var mycket klarare än våra fördomar. Löpningarna var lättsprungna och vi kände på oss att det kan gå riktigt fort idag. När vi sprungit en bit börjar Saras mage krångla, hon hade riktigt ont, vi måste sakta ner tempot. De pigga benen var svåra att utnyttja tyvärr, vi vet ju alla att det är magen som bestämmer.

Vi har kommit fram till den längsta löpsträckan och i ögonvrån ser vi två bekanta ansikten som vi trodde varit framför oss hela tiden. Rikard och Lisa kommer ikapp oss i en härlig fart och vi försöker peppa dem att köra järnet sista delen av loppet, och som dom gör det. Imponerande, de får till en grym andra halva av loppet och vi hade inga chanser att ta följe sista biten under dagens förutsättningar. Men i mål kom vi och vi lyckades göra det som första damlag. Simningarna var absolut dagens höjdpunkt, det var vår första tävling utan blåst och vi njöt av att kunna glida fram i ett stilla vatten. Vi var så otroligt glada och stolta att genomföra det trots att vi inte kände oss 100%. I mål möter vi Lisa och Rikard som tog hem bronset i mixklassen.

Vi njuter alla fyra av varsin glass och tar sedan färjan tillbaks till fastlandet. Rolig helg och ännu ett riktigt grymt arrangemang av ÖTILLÖ.

Vi kommer garanterat tillbaka.

Kram Sjöodjuren

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

#crawlkurserbloggen
Assign a menu in the Left Menu options.