Skip to content

Race Report UTÖ Sprint

Så var det dags. Dags för tävlingspremiär. Premiär för i år, premiär för oss som lag och swimrun-premiär för Rikard! Efter en ganska dålig uppladdning med mycket stress och sena kvällar av uppsatsskrivande, sätter vi oss dagen för tävlingen i en bil mot Stockholm med två glada sjöodjur. Väl uppe i Stockholm, incheckade på vårt lyxhotell (med studentbudget-mått mätt) börjar nervositeten göra sig påmind när vi förbereder utrustningen inför morgondagen. Har vi med allt? Är linan lagom lång? Hur kallt kommer det vara? Ska vi ha dubbla simmössor? Behöver vi ha neoprenhandskar? Trots nervositeten och alla tankar somnar vi på direkten och vaknar pigga och utvilade på lördag morgon. Äntligen är dagen vi väntat på här!

Efter, vad som måste ha varit världens bästa uppladdning bestående av smoothies, nybakt bröd, ägg och bacon och yoghurt ger vi oss av mot färjan och mot Utö. Vi möts av en klarblå himmel, högsommarvärme och ett platt hav. ”Skulle det inte vara kallt här ute idag?” tänker vi, men innan vi hinner reflektera över väl av utrustning är det dags för race briefing. Nervositeten gör sig än en gång påmind när Mats och Mikael går igenom banan och presenterar det ena favorittippade laget efter det andra. Händerna börjar bli svettiga, är det nervositeten eller det fantastiska vädret? Oavsett kan vi nog skippa vantarna kommer vi överens om. Vi byter om och värmer upp lite. Svetten sprutar och vi börjar fundera på om värmeslag kommer bli en större risk än att frysa ihjäl i det 11-gradiga vattnet.

Vi samlas vid starten och peppar tillsammans med Sjöodjuren. En funktionär ber alla lag som planerar att köra snabbt att ställa sig längst fram. Ingen vågar sig dit. När ett par andra lag ställt sig längst fram vågar både vi och sjöodjuren oss längre fram mot startlinjen. 5 minuter kvar. 2 minuter. 1 minut. 10 sekunder. 3-2-1. Starten går och vi far iväg. Den långa hemska backen vi har hört talas om var inte så farlig som väntat och helt plötsligt är det nedförsbacke och vi närmar oss första simningen. Vi kommer ner till vattnet med 5-6 lag före oss. ”Yes, vi ligger bland de första lagen, vart tog alla andra vägen!?” tänker vi och ger oss ut på den 480 meter långa simningen. Vattnet känns först svalkande efter den ganska korta men väldigt varma löpningen. Ner i vattnet. Rikard simmar iväg, lika snabb som vanligt. Jag följer efter i ungefär 50 meter, men sen tar det tvärstopp. Jag har för hög puls efter löpningen och får ingen luft i vattnet. Mjölksyran kommer direkt och all kraft är som bortblåst. De resterande 430 metrarna till andra sidan känns som en mil. Vi blir omsimmade av lag efter lag. Väl uppe på andra sidan är jag förbannad och ledsen, vi har tappat säkert 25 placeringar redan. Vi fäster linan och Rikard säger att vi får se det positivt och försöka jaga istället.

Vi ger oss upp i skogen och kör lugnt efter några andra lag en bit innan vi höjer farten lite och springer om några av lagen. Vi kommer till andra simningen och slänger oss i vattnet som känns mycket mer lagom varmt nu. Vi simmar på och lyckas ta bättre riktning än alla de andra lagen och plockar många lag innan vi är uppe på andra sidan. Vi springer och simmar vidare i helt fantastisk natur och precis lagom varmt väder och vatten, passar på att påminna Rikard om att titta på utsikten och njuta. Löpningen flyter på riktigt bra och simningarna ännu bättre. Det blir glesare mellan lagen och vi springer mest själva. På mitten av den lite längre löpningen kommer vi helt plötsligt ikapp Sjöodjuren, vi hejar och peppar varandra och kör vidare. En bit senare ropar en man på en brygga åt oss att vi är sjätte lag. Jag har öronproppar i och tror inte Rikard när han berättar vad mannen sa, vi låg ju så långt efter nyss? Vi springer om ett herrlag och simmar om ytterligare ett. Nu har vi inte alltför långt kvar tänker vi, samtidigt som vi blir omsprungna av ett grymt snabbt mixlag. Vi känner igen dem kommer ihåg att vi på den senaste simsträckan simmade betydligt snabbare än det laget. Vi kommer därför överens om satsa på att köra om dem på den kommande simningen. Vi kommer till vattnet och ser att laget ligger en liten bit framför oss bara. Vi kastar oss i vattnet och börjar simma. Men till vår förvåning märker vi att det är långgrunt och alldeles för grunt för att simma. Vi börjar istället vada fram och når till slut djupare vatten där vi kan börja simma igen. På grund av strulet kommer vi inte ikapp på simningen. Vi skyndar oss jagandes upp på land.

En kort löpning och ner i vattnet igen. Den här gången går simningen bättre och vi lyckas simma förbi det andra mixlaget och kommer upp på en klippa med en massa människor. Jag har öronproppar och hör inte vad de säger. Rikard sätter fart och skriker ”Det är bara 200 meter kvar, nu kör vi sista biten!!” Det kan väl inte redan vara slut? Det här är ju för kul, och har ju gått så fort, tänker jag men lägger in en extra växel och hänger på Rikard. Upp genom skogen och mellan träden hör vi speakern och ser målet, vi lägger på ett kol till. ”Det snabba mixlaget får INTE komma ikapp oss på upploppet.” tänker jag. Vi springer i mål och, hör speakern ropa: LISA LARSSON OCH RIKARD BERTILSSON TÄVLANDES FÖR CRAWLKURSER.COM!! Vi är skakis, trötta och så otroligt glada. Men vart är alla andra? Vi inser att det bara är några få andra lag i mål och får sedan höra att vi är sjätte lag totalt och tredje mixlag i mål. Vi tittar på varandra och undrar om det stämmer och sen inser vi att VI KLARADE DET! Vi hade som mål att komma på pallen, något vi trodde var kört efter första simningen, men vi klarade det! Precis då kommer Sjöodjuren i mål som första damlag, och vi blir ännu gladare, båda lagen klarade en pallplats!

I den stekande solen på färjan från Utö utvärderar vi dagen. Vi är jättenöjda med vår återhämtning efter första simningen, trots att just den simningen ligger kvar i tankarna. Hade det inte varit för den, hade vi garanterat kunnat plocka ytterligare en placering. Nästa tävling, då jäklar ska det gå bra hela vägen! Men vi konstaterar vilken underbar dag vi haft. Fantastiskt väder, fantastisk natur, fantastisk publik, och en tredjeplats i mixklassen på vår första tävling! Efter en sån här dag är det svårt att inte bli biten av den grymt roliga och häftiga sport som swimrun faktiskt är!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

#crawlkurserbloggen
Assign a menu in the Left Menu options.