Skip to content

ÖtillÖ 2016 race report

ÖTILLÖ The Swimrun World Championship 2016. Foto: JakobEdholm.com

ÖTILLÖ The Swimrun World Championship 2016. Foto: JakobEdholm.com

Jag slänger en blick på klockan. Den visar 15:58 och att batteriet håller på ta slut. Vad gör det tänker jag, vi ska ju bara upp för de sista trapporna till värdshuset och ta oss över mållinjen. Vi hade lyckats. Spurten över Utö från sista simningen gick hem! Vi kommer klara sub 10 timmar och fullkomligt krossa förra årets tid på 11 timmar och 25 minuter. YES!

Men vänta. Tomt i trappan. ÖtillÖ hoppackat och alla har gått hem? Snitslarna visar rakt fram. Snabb titt på klockan igen: 15:59. Jag möter Annas blick, den är vild.

ÖtillÖ är vid det här laget en smått legendarisk tävling för dem som håller på med swimrun. De flesta känner till historien, vadslagningen om vem som kan ta sig snabbast mellan Utö och Sandhamn som blev VM i swimrun. 65 km löpning och 10 km simning. På race briefingen berättar tävlingscheferna Mats och Mikael att kölistan börjar närma sig 1000 personer. Vi känner oss glada och ödmjuka inför uppdraget. Vi minns förra året. Vår kassa simning. Den bitvis brutala terrängen. Och den oändliga löpningen på Utö.

ÖTILLÖ The Swimrun World Championship 2016. Foto: JakobEdholm.com

ÖTILLÖ The Swimrun World Championship 2016. Foto: JakobEdholm.com

Med riktigt go känsla från de senaste tävlingarna Öloppet och Marstrand Open Water swimrun tvekade vi egentligen inte på formen även om vi tränat ganska dåligt hela sommaren eftersom mycket tid gått till att bygga om hemma. Samtidigt kan jag inte påstå att jag kände mig särskilt förberedd. Ingen aning vad som skulle hända efter 7-8 timmar när de flesta tävlingar vi kört sedan länge tagit slut.

Lugnare fart ner till första och längsta simningen. Skönt att slippa starta med syra. I vattnet känns det bra direkt. Vi är revanschsugna. Anna slår med paddlarna på mina fötter, hon vill framåt. Förra året blev vi brutalt frånsimmade. Ungefär halvvägs ser jag en ledarväst. Va? Jag hittar bra fötter och perfekt sug. Vi passerar lag. Jag ryser. Så grymt att få kvitto på utveckling. Mellantiderna visar efteråt att vi var 11 minuter snabbare på den första simningen i år!

29482637956_4371d34967_o

Något överladdade kommer vi igång med löpningen. Känslan är att vi dansar över stenbumlingarna på Vindalsö och glider över stigarna på Runmarö. Kroppen är med. Huvudet är med. Vi har vansinnigt kul. Vi springer ganska länge ihop med Johan och Hanna i Happyswimrun. Väntar på deras nästa växel, snart drar de ifrån oss. Istället märker vi hur luckan växer. Måste vara rödbetsjuicen skojar vi med varandra. Samtidigt lite tvekan. Kör vi för hårt? Hur mår vi om 6 timmar? På Nämndö, ca 4 timmar in i loppet, konstaterar vi att vi är 40 minuter snabbare än i fjol. Anders Malm på plats. Socker för cellerna. En kram för glädje och den goa känslan. Vi träffar bröderna Kindgren  som fotar och hejar. Skickar med oss hälsningen: ”det har inte ens börjat än, ta det lugnt”. Tvivlet växer. Minst 6 timmar till mål. Nästan en hel arbetsdag alltså.

ÖTILLÖ The Swimrun World Championship 2016. Foto: JakobEdholm.com

ÖTILLÖ The Swimrun World Championship 2016. Foto: JakobEdholm.com

Svackan kommer aldrig. Men det gör våra vänner Erik och Matilda. Vi följs åt under ett par timmar. Hjälps åt under simningen. Pratar och skojar under löpningen. Äventyrskänsla. Samtidigt inget mys. Full fart. Att vi håller jämna steg med dessa gaseller såhär långt in i tävlingen var inget vi räknat med. Jag väntar på den stora tröttheten. Känner efter lite grann. Fortfarande inget.

Det beryktade grissimmet kändes spegelblank jämfört med förra året. Som vanligt far några raketsimmare förbi oss som vi sprungit om tidigare. Tänk om man var så snabb! Ett kort ögonblick såg jag fram emot hösten nötning i Valhallabadet med kompisarna i Crawlkurser. Bestämde oss för extrapass med 10×400 m paddlar varje lördag. Annonserade den glada nyheten för Anna efter uppstigningen, som väl var sådär imponerad.

29436667571_7fe041e26d_o

 

Hanna och Johan kommer ikapp oss. Där är ni ju! Efter att Erik och Matilda lämnat oss någon timme tidigare var det gott med nytt sällskap. Men nu får vi slita för att hänga med. Grym draghjälp den tunga biten fram till Ornö.

Ornö är ett eget kapitel. Långt, varmt och i huvudsak riktigt tråkig löpning på tunga ben. Nästan en halvmara. En sak i taget. Första stoppet kyrkan, sedan bara 7 km tills vi får vi bada igen. Det bästa var ändå gänget med vattenslangen någon kilometer innan. Dessvärre håller vi inte alls under 5 tempo som planerat. Hanna och Johan drar långsamt ifrån. Vi bestämmer oss för att inte haka på, risk att vi går för hårt. I efterhand känns det som ett klokt beslut. Jag känner mig lite besviken men det känns ändå ok. Det finns krafter kvar, inget jävla promenerande i uppförsbackarna. Vi ligger över en timme snabbare än fjol och helt enligt plan för att klara 10 timmar 30 minuter. Vi peppar varandra. Annas hand på ryggen. Hon går om. Jag ser att hon är pigg. Lätt steg. Stolt hållning. Jag känner mig som en släpig halmbal. Anna peppar. Pratar. Drar. Trugar. Jag orkar inte svara. Vi stannar till vid kyrkan. Blixt och dunder i knäet. Fan, inte i år igen. Samma ställa, samma knä. Jag tänker för mig själv, nu vet jag vad som händer om 6 timmar. Vi kör på. Värre smärta när vi går. Anna outtröttlig.

img_9609

Foto Henrik Kindgren

 

Vi påminner varandra om ”revanschen”. De sista 7 km innefattar 4 simningar med flera branta i och urstigningar. Här rörde vi oss som zombisar i fjol, i år skulle vi ge igen. Anna drar med sträckt lina, jag måste be henne stanna. Varje steg som inte är nerför gör mig andfådd. Mjölksyra överallt. Jag är slut. Slut som människa, slut som swimrunner. Vill bara lägga mig under en sten och sjunga en sång. Kollar klockan. Fan, inte en chans att klara 10 timmar i den här farten. På Ornö hade jag insett att det var möjligt, bara vi gjorde det vi skulle på ”revanschen”. Anna säger åt mig att skita i klockan. Vi är snart i mål, då får vi öl. Sista simningen. Vi kliver i land på Utö, 3 km till mål och klockan är 15:43. Vi bestämmer att vi måste försöka.

Kroppen är fenomenal. Gråtfart omvandlas till 4:30 tempo. Knäet får upp värme. Anna jämsides. Inte ett ord nu, bara fokus.

Jag slänger en blick på klockan. Den visar 15:58 och att batteriet håller på ta slut. Vad gör det tänker jag, vi ska ju bara upp för de sista trapporna till värdshuset och ta oss över mållinjen. Vi hade lyckats. Spurten över Utö från sista simningen gick hem! Vi kommer klara sub 10 timmar och fullkomligt krossa förra årets tid på 11 timmar och 25 minuter. YES!

Men vänta. Tomt i trappan. ÖtillÖ hoppackat och alla har gått hem? Snitslarna visar rakt fram. Snabb titt på klockan igen: 15:59. Jag möter Annas blick, den är vild.

Den som varit på Utö vet att det är en lång seg uppförsbacke till värdshuset. Jag fladdrar i en sträckt lina. Ser klockan 09:59:48… 09:59:49…. 09:59:50…  Anna flyger och jag kraschar över mållinjen. Vi klarade sub 10 timmar med en sekund till godo. Placering 11 i mix och 35 total av 120 startande lag. 2012 och 2013 hade vi vunnit med den tiden. 2014 hade vi haft pallplats. Sporten utvecklas verkligen snabbt! Om vi lyckas kvala till 2017, klarar vi sub 9.30?  🙂

29447428052_dd91311815_o1

29447426822_168a9a6c5c_o

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

#crawlkurserbloggen
Assign a menu in the Left Menu options.