Skip to content

KMD IRONMAN COPENHAGEN 2016

image

Det är nått visst med Köpenhamn, jag har sprungit många maror och de senaste åren har sluttiden landat på strax över 3timmar, men när jag kommer lite dåligt förberedd till Köpenhamn för 2år sedan smällde jag till på den tekniska banan i värmen med 2tim 55min som fortfarande är mitt pers på Maran….funderar om det var just detta som gjorde att jag i år valde Öresund regionen istället för Kalmarsundsregionen för att genomföra 2016 års Ironman.

Förberedelserna för Ironman Copenhagen 2016 har varit exemplariska jag har kört efter min plan till 95%, fått extremt bra sparring av min vapendragare och broder Robert Wallerbert som i ur och skur står där lika glad inför ett simpass eller löppass trots kalla tidiga morgnar, inte att förglömma mina härliga vänner på crawlkurser och coach Peter (som jag inbland vill kasta i bassängen) ni är för mig oförglömliga, bättre sparring i en bassäng går inte att få å så sjukt kul vi har haft även när det varit som jobbigast, vi har alla tagit stora steg, själv fick jag mitt genombrott på sen våren där helt plötsligt allt allt lossnade.

Inför 2016 så vred jag upp träningsdosen ganska rejält, har legat på en näst intill bristningsgräns vad man hinner med med jobb och familj (sömnen har blivit lidande), sommaren har inneburit mer tävlingar än nånsin i princip varje helg har jag gjort nått och det är inga korta tävlingar man kört, minns helgen i Borås i juni som innehöll en halv ironman och en av Sveriges tuffaste Swimrun tävlingar.

Det svåraste med att börja närma sig sitt stora tävlingsmål är att dra ned på träningen och samtidigt öka vilan framförallt när man vecka in och vecka ut kör på ganska hårt (visst jag blockar vissa träningsveckor med volym men ändå) två veckor innan IM Köpenhamn så körde jag Öloppet med bäste Robert, en bra genomkörare men där jag efteråt kände att vi både inte tagit ut oss, helgen efter var det Marstrands Swimrun med bästa Mirella (hon är liksom Irondrottningen efter Kalmar bravaden) ett bra race där vi båda kände inför sista varven att det inte fanns mkt att göra åt proffsen Anna och Johan, vi slog av på farten och fokuserande på Ironman helgen, vilket säkert var ett smart drag, Ironman är en lång tävling 🙂

Fredag

Jag åker ned till Malmö ganska tidigt då jag har ett kundmöte, ska bo i Malmö under helgen och tåga över till Köpenhamn för racet, jag kommer ned till Malmö och möts av att det är Malmö festivalen och vägarna fram till hotellet är avstängt – shit tänker jag, åker och genomför mötet och drar mig tillbaks mot hotellet för att hitta en närbelägen parkering för att sedan stressa över till Köpenhamn för racebreifingen efter att ha cirkulerat några vändor bestämmer jag mig för att sikta på ett parkeringshus, vid första stället så är det för låg infart (har ju cykel på taket) och kör vidare, hittar ett parkeringsgarage som har en hög öppning och högt till tak, kör in tvekar att ta första bästa då det blir köbildning bakom mig, kikar upp till vänster och ser att det är lika högt till tak up mot andra våning, svänger vänster …….PANG BOOM KRASCH cykeln…nått ramlar på taket och faller av bakom bilen….det svartar för ögonen neeeej hel….cykeln, kikar ut genom framrutan och fattar ingenting, det är ju högt till tak, kliver ur bilen och ser att de har hängt en metall balk i kedjor som hänger ned för att förhindra lastbilar eller andra höga fordon att åka upp, ser bakom bilen att sadeln och delar av sadelstolpen ligger där…och kön bakom bilen växer, lockar upp sadeln och baxar mig ut och kör i väg…stannar bilen vid en lastplats i närheten av hotellet och plockar ned cykeln och inser att carbonet på sadelstolpen har gått söder och jag har inte längre något att skruva fast sadeln emot……det var den Ironman det…….

Snabbt in med cykeln på hotellet och sedan till centralstationen för att hinna med tåget till Köpenhamn, kommer in till racebreifingen 5min för sent och uppfattar inte mycket då allt fokus ligger på hur jag ska lösa min cykel, google går varmt och jag finner några trådar om att man kan använda sig av Epoxylim och glasfiberväv som armering, får väl testa det är ju ändå 20timmar kvar till cykeln ska vara incheckad, åker tillbaks till Malmö och googlar fram ett par ställen som har Epoxylim och som dessutom har öppet efter 19 då klockan har hunnit bli 1945 när jag är tillbaks. Lägger tre lager lim och håller sedan tummarna.

Lördag (dagen före race)

Kliver upp redan vid 0630, kan verka dumt men jag har som vana att om tävlingar är tidigt på morgonen så går jag också upp tidigt dagarna inför lite för att vänja kroppen (förvisso går jag alltid upp tidigt men jag hade chansen att sova längre idag) försiktigt känner jag på cykeln och sadelstolpen och blir förvånad att det verkar faktiskt funka, Epoxylimet ska ändå härda i 24timmar så några timmar till har det på sig men redan nu med gott resultat, jag tar dock det säkra före det osäkra och limmar en vända till och denna gång med glasfiberväv som jag fått tag i (här och då släpper jag stressen med cykeln då jag litar på epoxylimets magi) Snörar på mig löparskorna och ger mig ut för en kortare syresätting/cirkulations runda i lugn fart, det känns bra första km men sedan så känner jag djupt i höger vaden att det inte är okey, dessutom strejkar kroppen lite och känns tung och svår att flytta fram trots den låga farten, det blir 8km till slut, en skön dusch och en mastodont frukost senare sitter jag på tåget på väg till Amager Strand Park för incheckning av cykeln, det går bra och jag får chansen att inspektera sim start och uppgång samt växlingsområde 1 av 2 (det andra ligger inne i Köpenhamn där vi byter från cykel till löpning) Traskar in mot köpenhamn tillsamman med min gode vän Markus som ska göra sin debut i IM sammanhang, vi kollar av målområdet och ser delar av växlingsområde 2 som vid besöket håller på att byggas, tar en snabb lunch vid Norreport och traskar mot tåget och åter mot Malmö.

image

Äter en god middag på ett närbelägen restaurang springer samtidigt på vår gemensamma vän Robert som hopar på kryckor och tagit sig till Malmö för att skrika sig hes under IM i Köpenhamn, vi får några goda skratt tillsammans innan jag drar mig mot hotellet igen och packar ihop de sista, ställer klockan på 04:00….godnatt!

Söndag (race day)

Det är skönt när man börjar känna sig rutinerad i vissa typer av sammanhang, nervositeten finns där men hanteras bra jag har sovit gott under natten och känner mig faktiskt ganska pigg trots den tidiga morgonen, det är mörkt ute men inte super kallt (16grader), det vimlar av folk kring stortorget i Malmö, de är på väg hem och vi är på väg mot, det känns bra, tåget till Köpenhamn avgår 04:43 p å tid och vi kommer fram till flygplatsen där vi byter till Metron som ska ta oss sista biten till Amager Strand för simstart och senare växling till cyklingen.

Kollar av cykeln, pumpar däcken och får hjälp av en italienare som har cykeln placerad bredvid min (vi ska senare springa på varandra igen), sätter i flaskorna på cykeln, kollar av den blåpåsen som är upphängd vid ombytestältet (i denna finns mina cykelsaker) byter om och förbereder mig för start, på väg till startfållan springer jag på en gammal vän/träningskompis och ett kärt återseende är alltid kul (även han ska jag springa på senare under dagen).

Sim 3860m
IM Köpenhamn har som så många andra IM tävlingar anammat rullande start och där man får självseeda sig, i Jönköping tidigare i sommar fegade och lite jag inte fullt ut på min simkapacitet och jag snackade en del med min simcoach Peter som tyckte att jag skulle vara kaxigare….idag kände jag mig dessutom kaxig och ställde mig ….precis längst fram hade endast några stycken som stod framför mig kaxigt men det skulle senare visa sig vara helt rätt.

Proffsen sticker i väg och jag känner ett extremt lugn men otroligt peppad, nu är det min tur, jag springer ned och dyker i jag är i väg, det bökas lite mellan oss simmare i början de första 250m fram till första bojen, alla letar efter sin plats, sina fötter att ligga på och jag känner att någon har mer än väl funnit mina, jag ska senare känna samma krafsande under och på mina fötter resterande 3860 metrarna.

Simningen är riktigt fin man ser botten iprinvip hela vägen, det ända som stör är mängder med maneter blå och röda, jag det som störde var förstås hen som slog mig på fötterna trots försök med bröstbenssparkar och felnavigeringar. Simningen känns väldig bra och jag tycker det går fort (man ser ju botten) tänker när jag passerar en bro där det står att man simmat 3100m att skönt att känna att det går fort med ännu två kanske tre växlar jag håller lite på mig gör bara några korta ryck för att bli av med krafsarn, upp och in för växling, kollar på klockan och den visar över 1tim och 2min 23sek….blir lite besviken då målet var under timman.


T1 (växling)

Strulade direkt till det med att inte få in min extra energi som skulle inmundigas under cykingen, motoriken är inte på topp och lite stelhet att få bakarmarna och trycka ned energin i fickorna på ryggen, sprang sedan mot min cykel som var placerad intill övriga AWA/PRO gänget förvånad när så mycket cyklar fortfarande står kvar där, upp på cykeln och iväg för 180.2km cykling…

Cyklingen 180.2km

Banan drar rätt in mot hjärtat av Köpenhamn och förbi kommande löpbana och sedan rakt norr ut mot den 2 varvsbana som ska så småningom summera ihop en bit över 18mil, känner att kroppen är på topp, benen är med mig och jag har en på tok för låg puls sett till hastigheten, jag håller inte igen och trampar på och trycker mig förbi ett 20 tal cyklister de första milen.
Jag är för en gångs skull extremt noggrann med energi intaget, en gel var 25min varvat med sportdryck och vatten, efter 2timmars cykling tar jag UMARA Intend vilket innehåller en del koffein och piggnar till och kan trycka ytterligare, efter 4 timmars cykling tar jag en ny omgång med Intend och börjar samtidigt inse att jag cyklat över mina förväntningar, målet var sub 5 och här kommer det blir sub 5 med nästan 10min vilket är mycket, gott tänker jag å har då tjänat in de förlorande minutrarna på simningen och den söliga T1, sista 2 milen mot växlingen slår jag av trycket i pedalerna och börjar mentalt kraftsamla inför 4.2mil löpning, jag dricker lite extra vatten och klämmer den sista gelen lossgör mina fötter från cykelskorna och trampar sista km med fötterna på skorna istället för i, känner hur blodet börjar cirkulera i mina stela fötter…..

T2 (växlingen)

Till skillnad från andra triathlon/Ironman tävlingar så har man i Köpenhamn en person som tar hand om ens cykel när man rullar in för växling, extremt lyxigt att direkt kunna börja springa och finna sin röda påse, dra av hjälem och på med löpskor, glasögon, en keps och sedan iväg….

Löpningen 42195m

Det nästan kokar av jubel av åskådarna som göms bakom kravallstaketen när man springer iväg och lämnar växlingsområdet bakom sig, benen känns lätta och det känns extremt skönt att få sträcka på sig efter nästan 5 timmar i samma ställning på cykeln, jag noterar på min löpklocka att första km går på 4:12min/km oj tänker jag att det där var lite väl fort, jag ska försöka ligga på 4:45 som snitt över hela maran, nästa km blir också låg och jag får anstränga mig för att hitta ett bättre tempo, efter ytterligare km så är det inte längre ett problem för redan då efter ca 10-12km börjar kampen som ska fortsätta i ytterligare 30km.

Att springa en marathon är riktigt tufft och dagens marathon skulle bli något tuffare än vad jag hoppats på, målet var satt till en slut tid på 3tim 15mi till 3tim 20min detta för att nå en slut tid på under 9timmar och 30min (blir nästan sur på hur tids fokuserad jag blivit), jag håller mig till ett beprövat nutritionsplan under löpningen dvs Cola och vatten på energistationerna till detta kompletterar jag med en gel var 20min. Efter 21km dvs halva loppet kommer jag upp vid varvningen för att gå ut på varv 3 av 4 samtidigt går vinnaren i proffsklassen Patrik Nilsson i mål, jag är nu nere i ”källarn” och griper efter varje strå för att hålla mig springandes, kroppen hänger och slänger fötterna slår i hop och på kullerstenslöpningarna så är jag nära att vricka mig flera gånger, helt plötsligt skriker någon mitt namn, det är Robban som tycker att jag ska skärpa till mig å springa (just då tänker jag….) på lite mer jag ökar kanske något men pendlar sedan mellan att känna mig okey trots omständigheterna och fundera på vad man egentligen håller på med. Kilometrarna rullar förbi Robban dyker upp både här och där och det känns otroligt bra och att dessutom min gode vän Marcus dyker upp och tar rygg på mig och vi har följe under kanske 10-12km gör saken lättare, jag går ut på mitt sista varv och det är fantastiskt att veta att man springer på platsen för sista gången, det är mindre 10km och varje steg räknas ned…när jag har ca 500m kvar känner jag hur tårkanalerna fylls känslan är obeskrivlig att man snart ska få springa upp på röda mattan, möta folkhavet, passera den där mållinjen med det där gigantiska hoppet som blivit mitt signum vid IM målgångar…där är den målportalen, jag joggar in de sista 100m med ett gigantiskt leende, tar sats hoppar upp och där står jag nu på andra sidan mållinjen, vänder mig om ser min sluttid och jag bara ryser och känner en oerhörd lättnad att få stå stilla kvittot på alla träningstimmarna, personligt rekord med 51min på ett år….9timmar 33min 4sek plats 13 i min ålderklass av drygt 500 startade i klassen, 82 overall av nästan 3000 startande.

Tack ännu en gång Peter på crawlkurser.com som fått mig bekväm i simningen, tack Robert Wallerbert för all sparring tack alla träningskompisar och ett stort tack till min härliga familj som låter mig hålla på med dessa tokigheter…nu blir det 6 dagars vila och sedan upp på startlinjen igen för årets sista triathlon tävling Tjörn Triathlon och en 1/2 Ironman 🙂

image

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

#crawlkurserbloggen
Assign a menu in the Left Menu options.