Skip to content

Sjöodjurens första seger – Race report 

Efter en gungig natt i Marstrands hamn vaknade Sjöodjuren upp lite trötta och aningen vimmelkantiga. Vi trodde det skulle bli en härlig uppladdning att sova i båten. Tanken var god men det ryckte i tamparna, gnisslade i fendrarna och gungade lite för mycket under natten. På morgonen skojar vi och säger att kanske har vi lyckats acklimatiserat oss inför dagens simningar i alla fall. I godan ro åt vi frukost och titta på alla swimrunmänniskor som anlände till Marstrand. Vissa såg redan tävlingsklädda och färdiga ut när de gick bort till registreringen, vi satt fortfarande i pjymasen. För oss är tid ett stort problem. Eller egentligen är det inget problem utan ett mysterium. Det spelar ingen roll i hur god tid vi är ute, det slutar alltid med att vi hispar runt som två yra hönor och försöker samla ihop oss själva med lite för små marginaler. Så även denna gång. Med något magiska krafter lyckas vi bli klara och får hoppa lite på stället som uppvärmning.

Bansträckningen hade ändrats tidigare under veckan på grund av vädergudarnas förkärlek till blåsiga sommardagar på västkusten. Den nya banan hade skyddade simningar och var en varvbana där man skulle simma och springa fyra varv runt Marstrandsön. Det kanske kan låta lite enformigt men för oss var det en perfekt banändring. Dagen till ära hade vi lockat ut världens bästa hejarklack till ön och tanken på att kunna bli peppad av dom flera gånger under loppet kändes hur kul som helst. Det kunde behövas lite extra just den här dagen då vi tyvärr har skadebekymmer i team Sjöodjuren. Med opererade knän till höger och vänster så satte Öloppet helgen innan tyvärr sina spår. En vecka mellan tävlingarna innebar vila och osäkerhet på om vi skulle komma till start på Marstrand. Men nu stod vi där på startlinjen, taggade att göra det bästa av situationen.

Varv 1:

Starten går iväg och vi försöker hänga på våra duktiga crawlkurservänner som ligger i täten på första löpningen. Plums i havet och första simningen är igång. Ett damlag simmar förbi oss i en väldans fart och vi tänker att det var nog första och sista gången vi ser dem under loppet. Vilka duktiga simmare! Vi kliver upp ur vattnet och börjar springa men med noll uppvärmning och en rivstart på banan resulterade det i att knät strejka redan efter ett par kilometer. Vi trodde där och då att det var tack och hej för idag och att det bara skulle bli ett varv för oss.

Varv 2:

Efter ett tufft första varv får vi nya krafter. Kroppen har nu hunnit bli uppvärmd och smärtan går att hantera någorlunda. Vi bestämmer oss för att köra ett varv till. Det duktiga damlaget som simmade förbi oss i början har vi nu hux flux sprungit ikapp och vi tar följe med dem nästan hela varv 2.


Varv 3:

Vår stora hejaklack peppar oss längs banan. Deras glada hejarop ger enorm energi och vi ger oss ut på varv 3. Under varvets första simning fräser det två personer förbi oss likt torpeder. Svallvågorna från deras framfart slår oss mot kinden och vi skymtar något gult på deras våtdräkter. Vi kliver upp, skrattar lite över vad som precis hände och misstänker att det är ett av crawlkursers herrlag. Mycket riktigt, vi springer ikapp dom på första löpningen och så håller det på resten av varvet. Dom simmar om oss, vi springer om dom. Vi delar några ord, skrattar och får en extra boozt av att känna oss starka i löpningarna trots allt. Efter halva sträckan på varv 3 går vi om damlaget och för första gången får vi en liten lucka.


Varv 4:

”Ni ligger etta” skriker vår hejaklack. Från att ha tänkt bryta på första varvet ligger vi nu etta och leder loppet. Hur gick det till? Vi springer förbi restaurangerna vid Marstrands kajkant. Det är bra stämning och en perfekt bana för åskådare som kan sitta och heja från uteserveringarna. Vi tittar lite avundsjukt på människorna som sitter där och sörplar på en kall samtidigt som de försöker fånga solens strålar som tittar fram då och då. I den stunden tänker man att det hade varit rätt gött att få byta plats. Men så påminner vi varandra om att vi är inne på fjärde varvet och att vi gör allt för en sista gång. Belöningen väntar runt hörnet och dryga halvtimman senare springer vi i mål som första damlag. Där har vår hejarklack slutits upp och vi möts av deras varma kramar och gratulationer. Himlen öppnar sig och regnet vräker ner, men i den stunden spelar vädret ingen roll. Vi är så glada över vad vi lyckats prestera idag. En dag där det bitvis kändes tungt, jobbigt och smärtsamt lyckas vi ändå hålla uppe humöret och fullfölja loppet. Nu hoppas vi att knät vill samarbeta bättre på Tjolöholm swimrun som blir säsongens sista tävling för oss. Hoppas vi ses där.

Kram Emelie och Sara

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

#crawlkurserbloggen
Assign a menu in the Left Menu options.