Skip to content

Vansbro triathlon SM

På något sätt känns det alltid som att tiden tickar iväg alldeles för fort.

Det bli höst och vinter. Cykeln ställs in i garaget och det blir löpning i vintermörker. Lika plötsligt blir det vår igen och dags att damma av cykeln och leta fram våtdräkten inför årets första simtur i sjön.

Man räknar antal veckor som är kvar till säsongstart och planerar träningsupplägg och deltar i andra mindre tävlingar som uppvärmning inför den stora dagen. Och plötsligt står man bara där på startlinjen full av iver , förväntan och oro. Har jag verkligen tränat tillräckligt och rätt? Borde jag jag prioriterat träningen annorlunda? lagt ner lite mer tid på cykling, löpning, simning eller kanske sömn och återhämtning.

På Vansbro triahlons hemsida möts man av en härlig bild med cyklister trampandes igenom ett perfekt blommigt sommarlandskap.
Tävlingen beskrivs som en av Sveriges högst rankade triathlontävlingar på medeldistans bland triathleter. Distansen körs på sträckorna 1,9 km simning, 90 km cykel och 21 km löpning med start och målgång på Vansbrosimningens arena. Det är en snabb bana där eliten går i mål på strax över fyra timmar
Sol och sommar med en perfekt bana. Det skulle bli en helt fantastisk dag.

Verkligheten visade sig vara lite annorlunda. SMHI och Yr hade lovat regn mestadels hela dagen och regnet öste ner när jag och Katarina från min hemmaklubb Team Kungälv parkerade bilen bland vattenpölarna.
Det fanns gott om tid att gå runt och småprata med andra triahlonvänner innan det var dags att dra på sig våtdräkten.

 

Foto: Anna Lilja

Först till start var damseniorerna och det var riktigt imponerande att se eliten simma iväg med Annie Thoren i spetsen, det gick riktigt fort. Age group deltagarna startade 40 minuter senare och det var rullande start med själv seedning.
Halva simsträckan var medströms och halva motströms. Vattnet hade en behagligt temperatur på drygt 17 grader och det kändes som att jag hittade en bra rytm ganska direkt. Däremot hittade jag inga bra fötter att simma efter men farten kändes rätt så bra.Klockan visade dock något helt annat, 34 minuter. Jag hade hoppats på en tid närmare 30 minuter och därmed var tiden klart underkänd.

Nu hade det slutat regna. Vilken tur. Det var ett par hundra hundra meters löpning till första växlingen och jag gjorde ett snabbt beslut att skippa armvärmare, extra tröja och strumpor, det var faktiskt rätt behaglig temperatur och inget regn längre. Jag hade gjort iordning allt lite för perfekt inför ombytet och stoppat ner gels och bitar av bars i extra tröjans fickor för att minimera växlingstiden. Big misstake, nu var det bara att stuva om, dessutom krånglade visiret och ville inte alls sitta kvar på hjälmen. Det blev en katastrofalt lång växlingstid på dryga 3 minuter.

Cyklingen gick desto bättre. Hyfsat platt bana med stundtals lite motvind. Två varv med vändning efter 22,5 km.

Jag försökte köra mitt eget race men kunde inte låta bli att försöka räkna hur långt det kunde vara till Age group tjejerna i täten. Jag visste att jag inte kunde cykla ikapp men jag försökte åtminstone att inte tappa några dyrbara minuter. Det visade sig att jag hade en snitthastighet på 36 km/ h och var den åttonde snabbaste av damerna. En tid på 2:30 var helt klart godkänt.

Nu var cyklingen avklarad och det var dags för växling nummer två som gick i ultrarapid i jämförelse med den första. Jag valde att skippa strumporna även här vilket visade sig vara ett mindre klokt beslut. Jag fick ett rejält skav på lilltån efter några kilometer och blodet sipprade igenom skon.
Löpningen var en två varvsbana med tre olika vändplatser.

Benen kändes tunga efter cyklingen men till min stora glädje kände jag tårna. Det måste nog vara framsteg i cyklingen eftersom de i vanliga fall brukar vara bortdomnade första kilometrarna i löpningen.

Efter 7 km var jag ikapp Susanna som ledde min Age group och nu var det bara att fortsätta springa och försöka hålla tempot ända in i mål.

Det började bli riktigt varmt och benen kändes som bly. Min enda tanke var att inte stanna hur ont det än gjorde och jag försökte räkna antal löpsteg , kilometrar och vätskestationer, allt för att slippa fokusera på mina stumma ben och onda lilltå. Sista varvet kändes oändligt långt.

Nu såg jag äntligen den blåa mattan in till målområdet och SM guldet var säkrat med tiden 4:44:22.

 

Foto: Anna Lilja

Att vinna SM guld på medeldistans i min Age group är helt fantastiskt men att placera sig som 6:e dam bland eliten slår ännu högre. Det finns så otroligt många människor i min omgivning som jag vill tacka och som har på ett eller annat sätt bidragit till att jag har haft motivation till att orka fortsätta träna i xxx antal timmar under året.

Bästa träningskompisarna från Team Kungälv och Kungälvslöparna. Oj vad vi har cyklat, simmat, sprungit och skrattat med och åt varandra.

Crawlkurser och Aktivitus onsdagstrail som har pressat mina bekvämlighets zoner till max.

Kaj Munk som alltid ställer upp och fixar med mina cyklar när de strejkar och inte vill som jag vill.

Och givetvis inte minst min familj som har stått ut med mig och mina idéer. Som ibland skakat på huvudet och undrat vad jag håller på med när jag återigen är på väg till ett tidigt sim eller cykelpass innan ens tuppen har vaknat.

Nu ska jag njuta av framgångarna i några dagar innan det är dags att ladda om till nästa helg. Då väntar Jönköping Ironman 70:3. Samma distans men en annan bana.

See you soon

🙂 Mirella

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

#crawlkurserbloggen
Assign a menu in the Left Menu options.