Skip to content

Tankar om säsongen

 

Säsongen har dragit igång och många av crawlkursers lag har redan börjat tävla. När jag och Sara läser allas härliga inlägg här på bloggen om tävlingar och prestationer blir vi ännu mer sugna på att snart få stå där på startlinjen. För vi ska inte sticka under stolen med att vintern har känts lång och att coach Peters simpass mellan kaklade väggar ibland känts jobbiga både fysiskt och mentalt.

Vi kämpade på i vår takt med träningen och plötsligt var våren hos oss. Det var dags för första simträningen i Delsjön. Äntligen skulle vi få simma i öppet vatten, äntligen var det dags för swimrun på ”riktigt”. Efter träningen kände vi oss glada men att någonting ändå saknades. Vi var omgivna av naturen, ett gott gäng och en bra coach men den där kicken vi hade längtat efter infann sig inte helt och hållet. Vad var det som fattades? Kunde det vara så lätt som att simma i en insjö inte kändes lockande?

För att ta reda på svaret tog vi saken i egna händer. Känslan av att simma i en mörk insjö med gäddor och vass vid strandkanten känns lite obehaglig för oss öbor. Längtan efter salta hav, klippor och tång blev för stor. Vi packade ner våra simattiraljer och slängde in dem i bagaget på den lilla blå Peugot som vanligtvis knappt tar oss framåt. Vi körde ut på motorvägen, tog på oss solglasögonen och höjde volymen på radion och sjöng med. Den lilla blå Peugot förvandlades plötsligt till en batmobil och vi var framme på vårt kära Orust på två röda.

IMG_1414

Vi rullade in i det lilla samhället, havet glittrade och solen lyste. Vi kunde inte bärga oss och åkte direkt till havet. Så fort vi hade plumsat i det klarblå vattnet och kom upp till ytan tittade vi på varandra, slickade oss om läpparna, log och konstaterade att det smakade salt, precis som det ska! Euforin spred sig vidare till resten av kroppen och vi kunde inte låta bli att simma in till bryggan för att klättra upp och hoppa ett par gånger till för att leva lite extra på känslan. Det salta havet hade gett oss ett tydligt svar på vad det var som fattades.

IMG_1472

 

Vi simmade ut med sikte mot badplatsen. Efter ett par armtag tittade vi upp för att försäkra oss om att vi höll någorlunda rätt kurs. I immiga simglasögon tycktes vi se en skara människor som ropade och pekade ut mot ett plaskande vatten. Vi drömde oss bort för en sekund att det var tävling och att det var en publik som hejade på oss. När vi närmade oss ”publiken” såg vi att det bara var en förskoleklass som glatt tjoade om dagens krabbfångst. Vi klev upp ur vattnet och sprang obemärkt förbi barnen som hade fokus på fisket, trots det var vi glada över att vår fantasi hade väckt tävlingsinstinkten.

Under passet stannade vi upp och satte oss på en klippa för att njuta av dem fina vyerna. De vyer som vi har studerat sedan barnsben. På exakt samma ställe som vi faktiskt tog våra första simtag tog vi nu vårt första crawlpass. Då med föräldrarnas ord i huvudet om i vilken ordning bentagen skulle tas för komma fint framåt ”groda, glasstrut, pinne, groda, glasstrut, pinne, groda, glasstrut, pinne”. Antal år senare upprepar vi nu med coach Peters ord i huvudet. ”Glid på armtaget, ned med huvudet, stor armhåla, glid på armtaget, ned med huvudet, stor armhåla, glid på armtaget, ned med huvudet, stor armhåla”.

En lång försäsong är över och vi är nu mer redo och taggade än någonsin att få stå där på startlinjen till årets första tävling.

IMG_1415

Kram Sara & Emelie

 

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

#crawlkurserbloggen
Assign a menu in the Left Menu options.