Skip to content

ÖTILLÖ Swimrun Utö 2016-05-29

Färjan stod vid Årsta brygga och väntade in de sista förväntansfulla passagerna till Utö. ”Stopp vi måste ta kort innan vi stiger ombord”. Klick, nu var ögonblicket förevigat för alltid och det fanns ingen möjlighet till återvändo.

 Jag och min nyfunna vän Susanna steg ombord på färjan i våra alldeles nya team kläder. Team Elit Rehab, ja vi faktiskt ett riktigt team, ett team med ett riktigt namn och riktiga teamkläder. Likt en semesterfirande familj som checkar in på en husvagncamping i likadana träningsoveraller satt vi inknödda på ett säte och försökte spana in konkurrenterna.Sponsrade kläder och tröjor med logon från olika tuffa tävlingar runt om i världen skvallrade om att konkurrensen om topp placeringarna skulle bli stenhård.Konstigt nog kände jag mig inte ett dugg nervös. Inga krav på prestation utan vi skulle köra vårt race och ha roligt.

Utö swirun skulle bli säsongspremiär för oss båda men även premiär för oss som ett team. Jag lärde känna Susanna i vintras och eftersom vi båda tävlar i triathlon visste jag att Susanna är både stark och uthållig. Nu skulle vi testa hur starka vi kunde bli tillsammans.

Starten gick klockan 10.15 utanför Utö värdshus. Vi hade gått igenom kartan och skrivit upp alla delsträckorna på paddlarna och visste exakt när och hur långt vi skulle springa och simma. Tävlingen började med en rejäl uppförsbacke och vi passerade några damlag direkt. Efter 1,7 km kom första simsträckan på 450 meter. Ingen stress, på med simglasögon, paddlar och dolme. Det iskalla vattnet sved rejält om kinderna och pannan men efter ett tag blev kroppen mer och mer van vid att utstå kylan. Enligt rykten var det endast var 10 grader i vattnet.


Vi hade blivit förvarnade att det skulle bli en hel del sjögång utomskärs men jag kände mig trygg bakom Susanna som plöjde igenom vågorna som ett litet ånglok.

Löpningen kändes lätt i början och jag var ivrig att springa på lite för fort. Den längsta löpningen på 6 km efter 3 mils simmande och springande kändes dock i benen.

Simningarna varierade i längd och längsta sträckan på 600 meter kylde ner oss rejält.Vi blev omsimmade av några starka herrlag men vid varje löpning lyckades vi springa förbi samma lag igen. Efter halva totalsträckan hade lagen börjat spridas ut längs banan och de allra snabbaste hade antagligen fåt ett rejält försprång. Nu var inte längre lika trångt på stigarna eller I vattnet. Vi såg inga damlag och det var omöjligt att veta hur vi låg till. När 5 km återstod av banan hörde vi en man ropa att vi låg sexa, riktigt bra. Vi såg inga damlag framför oss som vi eventuellt skulle kunna försöka jaga, men vi såg inte heller att de var några damlag bakom oss. Nu var det inte långt kvar. De sista 250 metarna in i mål blev en slutspurt med två herrlag som hade följt under sista delen av banan.

Nu med facit i hand visade sig att vi låg på fjärde plats bland damerna under den första timmen men tappade två placeringar längs vägen. Jag hade lite bekymmer med läckande simglasögon under någon simsträcka och banden på min paddel släppte vid något tillfälle. I övrigt hade vi inga bekymmer med utrustningen och växlingarna flöt på riktigt bra.

Vilken grymt galen och rolig dag med mycket skratt i skogen. Jag älskar swirun och jag älskar min teamie Susanna som gjorde dagen till en av de bästa tävlingsdagarna som jag har haft.

Efter totalt 4,5 km simmande i iskallt vatten och 35 km springande/ klättrade / krypande/ hasande på rumpan  placerade vi oss som nummer sex bland damerna och endast en placering från att kvala oss till ö till ö world championship.

Snart åker vi till Höga Kusten swimrun och får en ny möjlighet att ha roligt tillsammans.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

#crawlkurserbloggen
Assign a menu in the Left Menu options.