Skip to content

100 m på 1.5 sek

Den här vintern har varit väldigt bra för mig när det gäller simning. De flesta veckorna har jag lyckats klämma in fem simpass, vilket innebar att jag under årets första tre månader simmade 170.000 m. Det kan vara mycket eller lite beroende på vem man jämför med, men jag känner mig nöjd med den träningsmängden. Dessutom har det till stor del varit ganska hårda träningspass så jag har upplevt att jag har blivit snabbare, både på korta och längre distanser.

12650938_10208649858073158_905523721437819611_nEtt av mina stora mål för det här året är att gå under en minut på 100m frisim. Det är ett tydligt mål som jag tänker på varje morgon när jag går upp tidigt för att ta mig ned till Valhallabadet för ännu ett träningspass. Det ger en skön känsla att fokusera på detta och det är med lätta steg jag går mot simhallen på morgonen.

Så kom då veckan efter påsk och coach Peter annonserade träningsuppehåll. Vi var några i simgruppen som inte hade skidresor ellert annat inplanerat och därför började prata om hur vi skulle simma på egen hand. Då visade Peter prov på en enastående flexibilitet och omvandlar raskt träningsuppehållet till intensivvecka med träning varje dag! Banor bokades och träningspass planerades! Nu jäklar skulle det simmas!

Jag inledde redan på måndagen genom att ta med min dotter och åka in till Valhalla för ett teknikpass tillsammans med Emma Åberg. Det kändes härligt! Så även tisdagens och onsdagens morgonpass. Onsdagen var det daga för 3x200m på tid. Skönt att ta ut sig så där riktigt ordentligt och ett pers blev det också på den första. Sen var det torsdag och upplägget var ett riktigt skönt och asjobbigt fenpass. Ska jag vara ärlig så kände jag nog redan på morgonen att allt inte stod rätt till, men slog jag bort med att tänka att ”det simmar jag bort”. Väl på plats konstaterade vi att det bara var jag, Emma Åberg och Michael Zantelid som skulle simma och vi hade två banor i 50an. Så otroligt lyxigt! Väl i bassängen så inleddes mardrömmen. Det gick ganska fort, men fy vad det kändes dåligt. Det gjorde ont i kroppen och kändes som om någon slängt i ett ankare som släpade efter mig. Jag försökte hålla god min, men lyckades nog ganska illa med det, tror jag. Det var helt omöjligt att simma hela passet, så på slutet simmade jag bara varannan hundring och kände mig grymt besviken. Avslutade passet med att simma sista hundringen på 1.01 (med fenor och paddlar) i ren ilska.
Så efter det fick min intensivvecka avbrytas med påtvingat träningsuppehåll på grund av någon slags influensa. Trist avslut på en lovande träningsvecka, men…. Helt slut var den ju inte. Till helgen var det ju start på säsongens fallskärmshoppning i Vårgårda. Så om man nu inte kan simma, så kan man ju kanske hoppa…. Och lördagen bjöd på fint hoppväder så jag hann med fyra härliga fallskärmshopp. Känslan när man står där i dörren på flygplanet på 4000m höjd och slänger sig går inte att beskriva, den måste helt enkelt upplevas. En känsla av total frihet.

En rolig detalj i det sammanhanget är den digitala höjdmätaren som loggar en massa data om varje hopp. Jag såg till exempel att jag i frifallet under mitt sista hopp kom upp i 238 km/h, liggande på mage i luften. Det innebär 100 m på 1.5 sek. Inget som gör att man simmar snabbare, men en helt otroligt skön känsla.

 

Fågel, fisk eller mittemellan

//Thomas

12376620_1572373249740236_4290767638666913686_n

 

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

#crawlkurserbloggen
Assign a menu in the Left Menu options.