Skip to content

Från nord till syd och en jublande fot 

Sett ur ett löpperspektiv har vintern och våren varit riktigt kass. Typ 10 mil totalt sedan oktober. Sedan sommaren har jag dragits med diverse seglivade skador. Vänster knä, och höger baksida lår och fot. Får väl skylla mig själv, det är inte konstigt att kroppen säger ifrån när man ökar belastningen för snabbt. Jag tror det blev åtta tävlingar förra säsongen, innan dess hade jag sprungit halva Göteborgsvarvet en gång och öloppet sprint. Jesper på IFK kliniken har tålmodigt behandlat mina krämpor och jag har skött rehab i stort sett enligt plan. Men inget har hjälp, foten blir inte bra.

Påsken firades som vanligt hos farmor i Vittangi, norr om polcirkeln. Massor med snö och fantastiska vårvinterdagar med några rejäla skidturer.  Snabb omväxling. Efter att ha mellanlandat några dagar i Göteborg for jag och Anna till Sydafrika. Vi hade egentligen tänkt att åka med ötillö båten till Turkiet men datumen funkade inte för oss i år. Ljuvliga Kapstaden. Samtidigt lite ångest. Skulle foten sabba semesterhumöret? Vi begav oss genast uppför Signal hill, en av topparna mitt i Kapstaden. Skönt att springa ur benen. Mycket lagrad energi från stillasittande, mat och vin på flyget. Vi flåsade som två flodhästar men hade ändå barnsligt kul.   Dag två, miraklet. En fyra timmars magiskt fin tur uppför Taffelberget, ner på andra sidan, runt Camps bay och tillbaka till Kloof street där vi började. Inget monstertempo men det blev ändå knappt 30 km och drygt 1000 höjdmeter. Men allt det där spelar ingen roll. Det viktiga var att foten kändes bra, till och med riktigt bra. Och även om jag sprungit väldigt lite så kändes formen fin. Antar att alla plågsamma längder med coacha Peter i Valhalla har gjort sitt.

I ren eufori har vi kört kortare eller längre runder nästan varje dag. Uppför Lions Head i solnedgången, bland vinrankorna i Franschhoek och idag längs med sydkusten i Mosselbay. Tur att jag har en så springglad partner!   Nu är vi i Storms river och laddar för resans big bang. En rejäl långtur längs Otter trail vid havet i Tsitikamma nationalpark. Vandringen är ca 50 km i sin helhet och omnämns ofta som en av världens vackraste så förväntningarna är skyhöga. Sedan vidare till Zimbabwe och Botswana för Viktoriafallen och safari. Där blir det förhoppningsvis varken simning eller löpning.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

#crawlkurserbloggen
Assign a menu in the Left Menu options.