Skip to content

Öloppet med gul badmössa!

”Johan, vad är det för färg på badmössorna i år?” Röda tror jag, hur så? Är du säker, för vi har fått gula…” Ledarmössor! Som att våra egna förväntningar på oss själva inte räckte. Förra året vann vi den kortare sprinten och i år belönades vi alltså med lite extra prestationsångest. Vi försökte vända det till något positivt, det blir ju i alla fall snyggt i badhuset i vinter.

Foto:

Bild: Marie Ullström

Uppladdningen inför start bestod av ett par koppar kaffe, materialfix, kära återseenden och lite taktiksnack. Vi kände oss peppade och tiden till start gick snabbt. Vi hade kollat banan och visste att det skulle börja med en tjurrusning i 500 meter till den första simningen. Starten gick och vi höll på att stå på näsan direkt. Reklamskyltar hade väldigt olyckligt placerats precis framför starten.

Vi kom ned i vattnet tidigt och fick en riktigt bra start på simningen. En bit in i simningen smalnade det av och blev trångt. Paddlar högt och lågt och en del gruff men det gick bra och vi kunde gå i land på Asperö och köra på mot nästa simning.

BIld

Bild: Nicklas Holmgren

Vädret hade mirakulöst gått från en semesterfirares värsta mardröm till att spricka upp i strålande sol och 20 grader. En kanondag både för tävlande och publik.

Simningen från Asperö till Brännö bestod av mer lera än vatten och för första gången sedan vi började träna och tävla tillsammans blev vi nästan ovänner. Johan tyckte att jag sjåpade mig och slösade onödig energi på att vada i leran istället för att simma i den. Jag fick anstränga mig för att inte spy men insåg snart att vadandet tog onödigt mycket på krafterna. Väl över på Brännö kände vi igen banan från förra året. Det var härligt att känna att vi var så mycket bättre i den tekniska terrängen jämfört med året innan. Vi körde vi på, halkade på klippor, skrattade åt fåren som gick mitt i banan och njöt av känslan av kontroll.

Bild:

Bild: Nicklas Holmgren

Publikhavet som mötte oss vid uppstigningen på Styrsö är svårt att beskriva med något annat än gåshud! Magiskt att så många tar sig ut och hejar med så mycket hjärta! Den känslan följde oss genom hela loppet, inget annat lopp har haft så härliga supportrar, barnfamiljer som kollar startnummer och ropar rätt namn, unga killar och tjejer som hejar, farmor med rullatorn, ja alla hejade, ropade och tjoade.

Vid energistationen på Styrsö var gladde vi oss åt gels och att Marlene, Elina och Gavin ropade och hejade som dårar. Så fint med vänner som tagit sig ut för att heja på oss! Inspirerad av publikhavet första halvan av Styrsö kändes desto mer i benen den andra halvan. Det är svårt att låta bli att springa för snabbt med en sådan publik!

Bild: Marlene Samuelsson

Bild: Marlene Samuelsson

Mitt i simningen till Vrångö ser vi gula mössor i vattnet och inser att vi möter det ledande laget och inte långt efter att vi kommer upp på land möter vi Henrik och Klas i Team Surfspot som sedan tar en go andra plats i herrklassen. Vi möter även ledande mixlagen och inser att de har ungefär 8 km försprång, så sjukt snabba. På Vrångö ökar Johan farten, jag känner att linan sträcks, bara att hänga på. Skönt att benen svarar

Bild: Martin Hellström

Bild: Martin Hellström

På simningarna tillbaka mot Styrsö trycker vi på så hårt vi kan för nu är vi klara med den här dagen och vill bara gå i mål. Vad vi inte vet är att vi någonstans har blivit omsprungna av ett mixlag som gjort att vi halkat ned till sjunde plats. Vi simmar dock om detta lag någonstans på sista simningen och när vi kommer till Styrsö bestämmer vi oss för att öka farten. Sista tre km går i 4-tempo då vi har ett par herrlag att hålla undan för, och tur är det för när vi kommer i mål har vi bara 25 sek till godo på ett mixlag. Vi slutar på en sjätteplats i mixklassen och 33:a totalt med en tid på 4h och 54 min.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

#crawlkurserbloggen
Assign a menu in the Left Menu options.