Skip to content

Andra plats på Utö Swimrun och kvalificerade till ÖtillÖ

Bild ÖtillÖ Nadja Odenhage

Bild ÖtillÖ Nadja Odenhage

Anna hade skrivit ner bansträckningen på våtdräktens arm. Nu tror jag verkligen det är sista simningen och bara några hundra meter löpning kvar till mål, säger hon. Texten hade delvis suddats ut av dagens påfrestningar. Men nu vågade vi för första gången tänka att vi skulle fixa det, en pallplats och kvalificering till ÖtillÖ!

Dagen började i ottan med köttfärsås och spagetti. Men egentligen började det redan förra sommaren. Vi gjorde swimrunpremiär på Öloppets sprintsträcka. Även om vi var ganska oerfarna lyckades vi greja en första plats i mixklassen och blev fast. Under vintern körde vi några PT timmar med Peter på Crawlkurser och ökade mängden traillöpning för att bli snabbare i skogen.

På båten ut till Utö inser vi att det kommer bli riktigt hård tävling. Vi visste att det skulle vara iskallt i vattnet men var inte beredda på så kraftig sjö. Race briefingen med Mats och Mikael bekräftar våra farhågor med rock’n roll simning och militärövningar på ön som förlängt banan jämfört med föregående år.

Någon timme innan start började vi förbereda vår utrustning. Efter att ha kört ÖtillÖ training camp i Turkiet hade vi bestämt oss för att köra med lina. Även om vi inte tränat med lina visade det sig vara ett smart drag för att hålla ihop och hjälpa varandra under simningen och löpningen. Vi körde med klippta armar och ben på våtdräkten, medelstora paddlar, neoprenmössa och handskar. Vi hade funderat på vilka sträckor vi skulle cabba ner dräkten men det behövdes aldrig, de flesta simningarna låg såpass att vi inte blev för varma.

Första simningen går kasst! Vi hittar inget bra flyt, linan trasslar, vattnet är som en iskall käftsmäll, vi får inte ordning på andningen och flera lag simmar om oss. Ingen bra start men vi visste att vi kunde bättre och taggade till inför nästa simning. Växelvis kortare simningar och löpningar gjorde att vi hittade rytmen och började trivas.

Inför Utö swimrun hade vi inte funderat på tider eller placering, vi hade bestämt oss för att köra vårt lopp och att ha kul. Efter en och en halv timme blir vi påhejade av en kompis föräldrar som ropar att vi ligger fyra i vår klass. Plötsligt blir det mer tävling och tanken på en pallplats börjar oundvikligt mala i huvudet.

Vi ser ett par gröna mössor framför oss och jakten är igång. När vi kommer ut på den första längre löpningen på grusväg säger Johan att vi snart varit igång i två timmar. Vi blir samtidigt omsprungna av ett mixlag som ser sjukt starka ut. Jag känner mig plötsligt helt slut, det känns som energin jag fått i mig inte funkar, tanken på att vi inte ens kört halva banan än och laget som försvinner framför oss gör att jag bara vill ge upp och lägga mig i diket. Men jag biter ihop och kör på, jag vet av erfarenhet att jag kommer igen.

Löpningen på Ålö är fantastisk. Obanad terräng med djupa blåbärsris, karga klippor och tuffa simningar. Vi har sprungit förbi ett mixlag och tror vi ligger trea. Vi springer om ett damlag flera gånger som outtröttligt simmar om oss vid varje simsträcka. Vi måste träna mer simningen, säger jag till Anna och skrattar. Känslan är trots allt positiv, jag märker att Anna återhämtat sig från sin svacka och variationen i löpningen och simningen påminner oss om varför vi gillar swimrun så mycket.

Under dagen har vi från och till sett mixlaget som sprang om oss vid den första längre löpningen. När vi kommer till simningen vid Storsandsviken ser jag att de bara är några hundra meter framför oss. Johan är steget före och kommer snabbt i vattnet. Eftersom vi tagit in på dem under de tidigare simningarna känner jag att nu jävlar tar vi dem, men jag tappar fokus vid istigningen och blir genast bli uppslängd på klipporna av en stor våg. Jag får försöka ett par gånger till innan jag äntligen lyckas komma i.

Vid den här simningen ligger jag tätt bakom Johan för att fånga draget. Vi är ungefär jämnstarka i simningen och hade lagt upp taktiken så att vi skulle försöka turas om att dra. Jag märker att Johan tappar tempo eftersom jag gång på gång slår paddlarna i hans fötter. Förbannad på den dåliga starten på simningen och taggad av att ha det andra mixlaget inom räckhåll bestämmer jag mig för att trycka på. Jag får bra hjälp av vågorna, tar några ordentliga tag med paddlarna, simmar om Johan och ropar nu kör vi! När vi kommer upp på land är vi ikapp det andra laget, vi greppar några gels i farten för att snabbt komma iväg på tävlingens längsta löpning, 9 km grusväg i våtdräkt i solgasset.

Jag tittar på Anna och ser att det glöder i hennes ögon. Jag är trött men samtidigt berusad av hennes energi. Stärkta av att ha gått om det andra laget men samtidigt stressade av vetskapen att de sprungit om oss tidigare under dagen tittar jag på klockan och bestämmer mig: inte under 5-tempo.

Bild ÖtillÖ Erik Westberg

Bild ÖtillÖ Erik Westberg

Grusvägen verkar aldrig ta slut. Bakom varje krön syns en ny oändlig raksträcka. Men vi håller tempot, trycker energi och försöker hålla fokus framåt och inte titta bakåt. Vi tror att det andra laget ska komma ikapp oss men de dyker aldrig upp, istället springer vi om ett herrlag och märker att vi tar in på ytterligare ett.

Äntligen tar grusvägen slut och energistationen uppenbarar sig som en hägring. Vi har aldrig varit så glada att dyka ner i 12-gradigt vatten! Den sista biten känns lätt och anspänningen släpper. Vi har bra flyt i den sista simningen och kliver upp ur vattnet med ett leende även om vi får vada i lera den sista biten upp på stranden. När vi kommer upp på målrakan passerar vi ytterligare ett herrlag och går i mål som tvåa i mixklassen. Den fantastiska känslan fångas på bild när vi kramar om och pussar varandra.

Med några veckors perspektiv på tävlingen kan vi konstatera att vår strategi fungerade. Vi är inte jättesnabba löpare eller simmare men vi hade bestämt oss för att hela tiden köra på, inte tappa onödig tid och aldrig vara långsamma. Känslan att gå i mål efter många timmars slit med toppar och dalar är obeskrivlig. Banan, organisationen, alla frivilliga gjorde Utö swimrun till en riktigt bra tävling. Nu ser vi fram emot ÖtillÖ men innan dess Engadin swimrun i de Schweiziska alperna.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

#crawlkurserbloggen
Assign a menu in the Left Menu options.